KULTURJOURNALEN 
(Vecko-Journalen)
 
BONNIERS FÖRLAG STOCKHOLM SWEDEN 1967
 
Red. Stig Arb/Helena Klein (Journalists)

 
 
KUNGASTIPENDIAT TACKAR FÖR SENAST.
 
För experimenterande  konstnärlig verksamhet har kungen stött konstnären Ture Sjölander med bidrag ur Kungafonden.
I dag porträtterar Ture Sjolander kungen inför 85 årsdagen med porträtt i en TV-teknik som är unik i sitt slag.
 
 
Bilderna på denna sida är framställda  med TV.s elektroniska apparatur. Ett sådant maskineri kostar omkring miljoner och finns genomsnittsmässigt bara i ett exemplar i varje land.
 
I elektronbilderna har maskinen ersatt målarens pensel. Med maskinens hjälp blir variationsmöjligheterna oändliga för att framställa tidigare osedda bilder. Samtidigt erbjuder TV möjligheten att arbeta direkt med ett utgångsmaterial av bilder samt har identifikationstyrka, menar upphovsmännen.
Kungabilderna ingår  i en TV-film av Sjolander och Lars Weck som produceras av Sveriges Radio.
 
Producent är Kristian Romare, och filmen kommer nu att visas i TV senare i höst.
Den rör sig med bilder också av Picasso, Beatles, Mona-Lisa, Chaplin m.fl. i den kan man i rörelse följa hela utvecklingen från den formella "vanliga" bilden till den omformade och så småningom helt informella, upplösta eller abstrakta.
 
Chefen för TV,s scanner service, Bengt Modin har varit en intresserad medarbetare  under hela tillverkningesprocessen.
Med hans hjälp har en preparation skett av TV-scannern, som normalt används för att omvandla filmers foto till TV,s punktsystem.
"Även den bästa TV-bild är egentligen en aning förvrängd", säger Bengt Modin. "Vårt  dagliga jobb  består i att få förvrängningnen så liten att den inte uppfattas av ögat."
 
Nu har svartvit TV över hela världen hunnit bli så pass perfekt den kommer att bli före färgens intåg.
Därför är det naturligt att man just nu börjar intressera sig för att använda mediet till att göra annorlunda bilder. Färgexperiment av samma typ blir nästa naturliga steg, och här är möjligheterna till fantasieggande bilder enorma.
 
Sjölander - Weck är också intresserade av TV,s stora kommunikationsmöjligheter. Massmedia matar oss dagligen med bilder som föder olika associationer. Miljoner människor känner igen kungens ansikte och tycker sig känna honom litet genom den information om hans person som dagligen finns att läsa och se. Dessutom är hans porträtt en national symbol.
Ännu fler människor känner igen Beatles och får associationer av deras porträtt.
Den elektroniska omformningen av en bild med så stark identifikation blir både ett sätt att skapa en ny fräsh bild och att anknyta till den långa räckvidden i de ursprungliga porträtten.
Samtidigt blir den elektroniska omformningen ett sätt att visa hur relativt vårt bildseende är.
Vi vet att kungen inte ser ut som på detta uppslags bilder, men vi tänker kanske inte på att ett helt normalt foto också bara är en avbildning, att det bara är ett slags symbol för verkligheten, i kött och blod ! påpekar Sjolander och Weck.
 

KONKRET  1 1967
Chefredaktör Nordal-Åkerman 
(Utrikes politiska Institutet)
Swedish Magazine 1967.
 
EN BILD ÄR EN BILD ÄR EN BILD.
( Manifesto.) a picture is a picture is a picture.)
 
by Ture Sjolander/Lars Weck - published March 1967 -
(the beginning of the electronic art-work MONUMENT)
 
 
En tavla på ett konstgalleri har ett åsatt pris som i exakthet inte lämnar rum för några tvivel. Men däremote brukar de flesta människor räkna med ett konstnärligt värde, en bestämd kvalitet i bilden som inte kan anges i pengar men ändå brukar rangordnas i förhållande till andra bilder.
I själva verket ligger värdet eller  effekten eller "själva konsten" i betraktaren i hans relation till det han betraktar, i graden av identifikation han där finner.
Var och en kan konstatera att vilket konstverk som helst ökar i försäljningsvärde så snart det är spritt i reproduktion. Ju vidare ett konstverk blir känt, ju fler anknytningspunkter det får , desto tätare knyts identifikationen och desto åtråvärdare blir föremålet. Och det alldeles oavsett om man väljer att värdera det som vackert eller något annat.
 
Det finns för den som inte bitit sig fast vid illusionen om ett originalkonstverks djupa och inneboende värde andra sätt att skapa identifikation till en konstyttring. Med distributuion via massmedia kan man sprida identifikationen i tillräckligt vida cirklar. Med en föremålsupplaga som i sin helhet är att betrakta som "original" kan man tillgodose behovet att genom inköp knyta an till den samlade konsthändelsen. En galleriutställning som ingår i en större ensemble distributionsformer har till försäljning vad som skulle kunna kalla en sorts souvenirer till rimligt pris från ensemblens helhet.
 
Konstgalleriet måste komma till folket, tvärtom går bevisligen inte om man begär att konst ska få betydelse för mer än en minoritet.
Utan att underkänna våra vanligaste konstgallerier eller Moderna Museets beundransvärda roll måste man konstatera att de i omfång inte på långa vägar kan mäta sig med ett medium som Televisionen - den hittills effektivaste av alla distributionsformer för bilder. De flesta är överens om Televisionens slagkraft, men i konstsammanhang brukar man endast räkna med TV som en publicitetsmaskin. TV som kan göra ett program runt en utställning, förklara och locka besökare till själva källan som är de in-natura utställda föremålen. Få är vakna för att TV självt är ett galleri, att TV självt är ett medium för den bildskapande konstnären.
 Här spökar åter myten om originalet, den "grej" som ensam är "själva konsten".  En eftergift till samma myt är det när konstnärerna  på MultiKonst ombetts handsignera alla sina hundra exemplar. Det hade varit mer logiskt att maskinsignera ett massfabricerat konstföremål. Arbetar man direkt för TV-ritan skulle förmodligen ingen komma på ideen att låta konstnären åka runt och signera alla miljonerna TV-mottagare i landet.
Multikonst är ett begrepp som kommit för att stanna och för att expandera långt utanför den trots allt rätt begränsade ramen för den aktuella Multikonstutställningen.
 
I år planeras av undertecknarana en multikonstutställning av elektroniskt omformade bilder där TV, galleriet, och tidskrifter samverkar till att vid samma tid skapa ett helt identifikationsnät i London, Paris, Hamburg och Stockholm.
TV är förutsättningen för tekniken, TV visar en film av elektronkonst, TV återvänder till gallerierna där publiken finner stillbilder i olika former från filmen. Galleri publiken kan betrakta sig själva i en sluten TV, TV-prtraättet av betraktaren anknyter i olika grader av elektronisk omformning till den image  som finns representerad bland de salubjudna bilderna på galleriväggarna.
Dessutom består råmaterialet till elektronbilderna av bilder,  "images", som vid utst'llningstiden 'r aktuella i tid och rum. Även härigenom är TV en förutsättning för multiverkan, både därför att den dagligen föder oss med sådana images - t.ex.  kända ansikten som antagit symbolvärde - och därför att den själv är en aktualitet, och därför att den håller sig med aktuellt material och alltid öppnar sina gallerier i varje hem samtidigt.
Denna eletronbildutställning är koncentrerad  till några viktiga centra i Europa, till några viktiga media utom TV. Men med möjligheterna till variation och utbyggnad är praktiskt tagit oändliga, inte minst därför att elektronbildernas image är  formbar i alla tänkbara sorters material.
 
Viktigare ändå är de stora möjligheterna med den beskrivna multikonstideen. En aspekt vi kan kalla för konstdemokrati. Man ställer ut föremål, men man ställer också ut människor, nämligen alla de som gemensamt nås av utställningen.
En anna aspekt är mer renodlat konstpolitisk. Svenska staten utbildar årligen en omgång konstnärer som sedan med eller utan berömmelse hotar att svälta ihjäl. En multidistribution av deras verk är utan tvekan ett kulturintresse. Den bryter ner konstmysticismen, den bryter de orimliga prisbarriärerna, den ger de anknytningspunkter och den aktualitetsverkan som man nu förgäves söker i dagens konst.
 
Stockholm March 1967
Lars Weck  - Ture Sjolander
 
 
 
 
www.newstime2009.homestead.com/